Snart är det dags! Kittens are here soon!

Har ni sett på maken?! Vendys mage bara växer och växer. Igår var dag 60 och hon vägde då drygt 3800g, vilket betyder nästan 1200g viktuppgång. En ansenlig viktökning för så liten kisse! Vi önskar att Vendy hade kunnat tala om hur många ungar det är, men antagligen har hon ingen aning själv heller. På det hela taget verkar Vendy inte förstå mycket av de konstiga sensationer som händer i kroppen. Hon är så oerhört mycket mera kommunikativ, söker närhet och pratar ofta, men man ser rätt mycket förvirring i det lilla ansiktet. Vendy har alltid varit en väldigt självständig kisse som aldrig har sökt speciellt mycket kroppskontakt, ej heller öppnat munnen, så det är väldigt skönt att se och höra att hon tyr sig och säger till när hon känner behovet.

Varje morgon och kväll får Vendy kokt skinka och räkor, sina älsklingrätter. I övrigt totalvägrar hon mjuk kattmat, men hon står ändå krafsar på kylskåpsdörren, så något utöver torrfodren är det j tydligt att hon känner behov för. Det är klart man ska få vad man vill när man är högdräktig! När jag tar fram räkpåsen ur frysen skriker hon högt av upphetsning och när jag sätter in räkorna i mikron i 15sek håller hon på att gå upp i limningen. MIna RÄÄÄÄÄKOOOOOR, skriker hon, vad gör du med mina RÄÄÄÄKOOOR!? Sen mumsas det vilt. Det är så oerhört gulligt att höra henne uttrycka sig, hon som aldrig sagt ett ljud.

I övrigt tar vi det ganska lugnt den här veckan, jag försöker jobba mycket hemifrån och håller koll. Vi läser på och samlar krafter inför helgen då det antagligen inte blir mycket sömn. Vi längtar så oerhört, men är samtidigt nervösa inför alla eventuella komplikationer som kan uppstå. Det som är skönt med de mindre trevliga erfarenheter jag har är att man åtminstone VET vad som kan inträffa, det är ingen chock och man står förhoppningsvis mindre handfallen än första gången. Vi bor ju heller inte längre bort än 20 minuter från Bagarmossens Djursjukhus, så vi är i goda händer, om något skulle gå galet.