INT PR S*Valinor's Celebrian, RUS

stamtavla till plysch

Det är jag som är Fina Fröken Plysch. Matte kallar mig även Loppan ibland men det vill jag helst inte kännas vid. Jag är en mycket typisk skandinavisk ryss. Dvs den allra vackraste sorten, säger matte, och jag är böjd att hålla med. Jag har, till skillnad från den där snorungen Pikkuliina, öronen på precis rätt ställe! :-)

Jag har alltid haft lite svårt för andra katter. Jag vet inte riktigt vad det är, om jag identifierar mig för mycket med matte och blir lite svartsjuk eller om jag helt enkelt tycker illa om andra katter. Hur som helst blir jag inte lyckligare av att matte envisas med att skaffa sk kompisar till mig. Jag älskar matte så mycket att jag helst av allt vill vara själv med henne. Det är fest de gånger jag får det! Då spinner jag så att jag nästan trillar omkull och ligger hos matte i sängen och trampar och trampar på henne hela natten lång.

Jag var en del på utställningar under framför allt 2006. Jag vet, det var en lite sen debut, men varken jag eller matte hade ju förstått hur enastående vacker jag var ;-). Det hela var mest på skoj första gången, men oj, vad bra det gick! Och så blev det att åka på hela sex stycken utställningar under 2006. Första gången fattade jag inte vad det var frågan om och var mest helt förbluffad över vilken tokig tillställning jag hamnat på. Jag kan säga att jag INTE gillade det bättre efter hand. En gång blev jag diskvalificerad från panelen och jag hoppades att matte skulle fatta piken då, men icke. Nu är jag iallafall Internationell Premier, (vad det nu ska vara bra för). Och jag tänker inte sätta min fot på en utställning mer. Så det så.

Pga allt detta ståhej blev jag Årets Ryss Kastrat nr 3 år 2006 och fick en fin pokal. Inte illa för en sån nybörjare som jag tycker jag!

Hmm. Matte hade ju lovat att jag skulle slippa fler utställningar, men tog ändå med mig ända till Göteborg och ryss-specialen i september 2007. Håhåjaja. Jag bet ihop och stod ut. Det gick naturligtvis precis lika bra även den här gången, trots stenhård konkurrens! Matte var jätteglad - jag var stensur. Så vann jag även priset för de vackraste ögonen i ryss-specialen. Det ni! Efter det fick jag äntligen åka hem!

Jag har ju som sagt väldigt gröna ögon, en lite mörkare päls än vad som är på modet just nu, och en väldigt kort och fin nos som jag är stolt över. Väldigt fina och kraftiga morrhårskuddar har jag också. Däremot måste jag väl hålla med matte om att jag har haft en finare figur... Men det är ju så gott med godis... Och så tröstäter jag lite när jag är ledsen. Till vänster är en bild från mina forna dagar som smärt och fin.

Jag och matte har gjort mycket tillsammans. När vi bodde i Lund och jag var liten var jag ofta med på fest. Varje kväll cyklade vi till min fd husse Albert och hans pop-spelande kompisar. Jag vande mig vid all musiken och brukade gilla att ligga på Albert axlar och dansa med honom. En gång la jag mig i bastrumman och somnade, men det visade sig vara helt fel plats, vid helt fel tidpunkt...

Så här är det: jag är en mycket lycklig och sällskaplig katt bara jag får ha matte för mig själv. Då är jag först framme och hälsar på främmande, hoppar gärna upp i gästernas knän och pratar lite småtrevligt med dem. Jag älskar också att ligga under mattes täcke och väcka henne med tramp på kinderna. Jag tycker också väldigt mycket om att vara ute i naturen.

I somras reste matte och jag till Norge. Det var en underbar resa även om det var hemskt varmt i bilen. Det var så härligt att det bara var vi två! Jag gillar att åka bil och jag brukar stå i passagerarsätet och se vart vi åker. Kommer det några hundar, eller kor eller älgar med för den delen, så morrar jag åt dem. Ingen får ju skada min matte!

På vår resa ingick segeltur på tre dagar (se ovan och tv). Det var väl den mindre roliga delen av det hela. Helst när jag var tvungen att bära en förskräckligt ful flytväst. Jag klär inte i gult så jag spelade förlamad när jag fick på mig den. När vi var på land gick vi långa promenader tillsammans matte och jag. Jag älskar ju att vara ute, och när man är på resa tänkte jag att det var säkrast att hålla mig nära matte. Det var så roligt. Sen åkte vi til och med färja och låg och solade på däcket båda två. Fast det var en stor pudel alldeles bredvid lyckades jag slappna av.

Många frågar varför jag som är så fin inte har några barn. Det är så här att jag föddes med ett litet navelbråck, och det har gjort att jag aldrig har fått några ryss-bebisar. Det är väldigt tråkigt, men det är å andra sidan bra, för annars hade jag aldrig fått flytta till matte. Det var nämligen någon som hade tingat mig tidigare, men så ville de inte ha mig längre när de fick veta det. Men min kära matte, hon brydde sig inte om det inte!

Julen 2002 var vi i Linköping hos gammelmatte och husse och deras birmor. Det föll sig inte bättre än att jag löpte och matte var så snäll att hon såg lite genom fingrarna med det. Och plötsligt framstod den chokladmaskade Miros i en helt annan dager än jag någonsin sett honom, och, ja, vi gjorde det mitt på mattan på julafton. Hihi, Den 29e februari - ja, på skottdagen - föddes mina två söner Mies och Matisse. Dem kan ni läsa mer om under kattungar.